Krönika

Man kan verkligen ställa sig frågan om hur skolledningen och fritidsledare prioriterar i dag.
Det verkar som att småsaker har större betydelse att lösas än vad de riktigt stora problemen har, vilket är sjukt.
Uppenbarligen prioriteras småsaker, nästintill bagateller som är smidiga och går snabbt och lösa istället för de riktigt stora problemen, som verkligen är riktiga problem.
Det kanske förs statistik på hur många fall som löses under ett läsår, det kanske funkar som inom polisen, vad vet jag.
Det är i alla fall vad man får känslan av när sådant här händer.
Att fritidsledarna gör sådana pinsamma uttalanden att om att inte skolan är bra, så kan man minsann sluta. I mina ögon ska en fritidsledare inte står och säga sådant, vilket bara är patetiskt och de gör bara bort sig.
En fritidsledare är väl till för att de som som går och faktiskt bor på skolan ska må bra, och känna att man kan anförtro sig åt dessa om man behöver? Eller har jag fattat hela detta fel?
Intrycket dessa i fråga ger, är barnsligt beteende från vuxna som jag aldrig skulle kunna hålla en konstruktiv diskussion med och inte bli stämplad som kaxig och att få en lapp hemskickad till föräldrarna om mitt så kallade ”dåliga beteende”.
Genom deras beteende, handlingar och uttalanden så känner jag inte att jag vill visa dom någon respekt.
Respekt för vuxna är något som jag verkligen tycker ska infinna sig hos människor, och det handlar inte bara om vuxna.
Behandlas jag med respekt behandlar jag denne i fråga med respekt.
Men när någon skiter ut sig så totalt som vissa gör, känner jag faktiskt inte så starkt för detta längre.
Skolan har faktiskt även som uppgift att visa hur det funkar i arbetslivet, och vuxenlivet.
Och jag känner att detta missbrukas totalt.
Om två år är faktiskt jag vuxen, och vad ger dessa vuxna för signaler?
Jag vet inte riktigt, men det känns som om det behöver ske en förändring.
Jag kan ju säga att jag inte vill att mina eventuella framtida barn ska ha det såhär.
Vakna!

Krönika skriven 3 oktober 2008 av: Sandra Olsson