tisdag 27 september 2011
Coca Colan
I sjuan hade vi bara svenska på fredagar. Vi började klockan nio och slutade klockan elva.
Jag tyckte det var lagom.
En fredag fick vi i uppgift att göra en reklamfilm.
Vi tilldelades en produkt som vi skulle marknadsföra på något sätt och sedan spela upp det vi kommit fram till och det skulle tillochmed filmas med skolans antika filmkamera så det skulle kännas på riktigt.
Vad roligt tänkte jag, jag tycker ju om att spela teater.
Läraren som vid detta tillfället hade fett hår och såg ut som en tioåring delade in oss i grupper. Vi blev 4 grupper med 5 och en med 4 personer i. Jag hamnade i en 5-grupp.
Produkten vi fick var Coca Cola på burk. En såndär burk i aluminium som man skär sig på om man tar bort kapsylen.
Gruppen började prata om hur vi skulle gå tillväga. Eller dem, jag fick inte riktigt vara med.
Den minsta och klenaste killen i klassen var i min grupp.
Någon frågade vad jag ville göra och innan jag hann svara sa den lilla klena killen utan att ens titta på mig: -Hon kan stå i ett hörn och se ful ut.
Kniv i hjärtat men jag ignorerade. När han sa det en andra gång med hånfull röst öppnade jag Cola-burken och hällde den på honom.
Han blev smått paff men ändå hysterisk och skrek att jag minsann skulle få betala för tröjan.
Ja visst, tänkte jag. Jag ska betala för tröjan du köpt på barnavdelningen på Kappahl.
Visst ska jag göra det.
Jag tyckte det var lagom.
En fredag fick vi i uppgift att göra en reklamfilm.
Vi tilldelades en produkt som vi skulle marknadsföra på något sätt och sedan spela upp det vi kommit fram till och det skulle tillochmed filmas med skolans antika filmkamera så det skulle kännas på riktigt.
Vad roligt tänkte jag, jag tycker ju om att spela teater.
Läraren som vid detta tillfället hade fett hår och såg ut som en tioåring delade in oss i grupper. Vi blev 4 grupper med 5 och en med 4 personer i. Jag hamnade i en 5-grupp.
Produkten vi fick var Coca Cola på burk. En såndär burk i aluminium som man skär sig på om man tar bort kapsylen.
Gruppen började prata om hur vi skulle gå tillväga. Eller dem, jag fick inte riktigt vara med.
Den minsta och klenaste killen i klassen var i min grupp.
Någon frågade vad jag ville göra och innan jag hann svara sa den lilla klena killen utan att ens titta på mig: -Hon kan stå i ett hörn och se ful ut.
Kniv i hjärtat men jag ignorerade. När han sa det en andra gång med hånfull röst öppnade jag Cola-burken och hällde den på honom.
Han blev smått paff men ändå hysterisk och skrek att jag minsann skulle få betala för tröjan.
Ja visst, tänkte jag. Jag ska betala för tröjan du köpt på barnavdelningen på Kappahl.
Visst ska jag göra det.
söndag 25 september 2011
Staropromen, Winnerbäck och doftljus
Jag kom nyss hem ifrån en helg i det fina Malmö. Jag ska berätta lite om hur det var!
När vi packat upp gick jag och mamma ut på stan för att strosa lite. Alla de fina gamla väggmålningarna man sparat på husbyggnaderna är väldigt dekorativa. Såhär fint är det vid stora torget tillexempel!
När vi kommit tillbaka och vilat en liten stund var det kväll och vi skulle vi gå ut och äta så jag fixade till mig lite. (Obs, bara 3 av neccesärerna är mina!)
Vi gick till en italiensk resturang där det tog lång tid fast pizzorna var fantastiskt goda.
Till frukosten läste jag DN. Alltid enbart kultur-delen.
När vi ätit klart gick vi ut lite på stan.
Jag provade lite kläder, den rosa Jackie Kennedy-klänningen blev min.
Här är jag i provrummet, hej hej!
Efter rundan på staden bestämde vi oss för att gå hem till hotellet och dricka kaffe.
Vi hamnade på ett Steakhouse med väldigt stora öl. Goda också!
Fredag
Vi bodde på Radison som vi tycker är det bästa hotellet i Malmö. Det var nyreoverat sen sist och himla fint!
När vi packat upp gick jag och mamma ut på stan för att strosa lite. Alla de fina gamla väggmålningarna man sparat på husbyggnaderna är väldigt dekorativa. Såhär fint är det vid stora torget tillexempel!
När vi kommit tillbaka och vilat en liten stund var det kväll och vi skulle vi gå ut och äta så jag fixade till mig lite. (Obs, bara 3 av neccesärerna är mina!)
Vi gick till en italiensk resturang där det tog lång tid fast pizzorna var fantastiskt goda.
Jag åt Quatro formaggio och drack Staropromen. Bästa pizzan och bästa ölen!
Efteråt hamnade vi på Mando där det är brasor överallt och bartendern ser lite ut som Nemo i kungarna av Tylösand. Jag beställde min absoluta favoritdrink, Whiskey Sour. Den blandade Nemo bra!
Efteråt hamnade vi på Mando där det är brasor överallt och bartendern ser lite ut som Nemo i kungarna av Tylösand. Jag beställde min absoluta favoritdrink, Whiskey Sour. Den blandade Nemo bra!
Det var väldigt trevligt och mamma tog ett kort med sin kamera. Det blev ganska konstigt ljus av oförklarlig anledning men annars blev det bra!
När vi druckit ur och skrattat klar begav vi oss hemåt. Kyrkan bredvid hotellet var fint upplyst och det hängde färgade lampor i träden. Det kändes juligt tänkte jag, och så somnade vi.
När vi druckit ur och skrattat klar begav vi oss hemåt. Kyrkan bredvid hotellet var fint upplyst och det hängde färgade lampor i träden. Det kändes juligt tänkte jag, och så somnade vi.
Lördag
När vi vaknat gick vi till matasalen för att äta frukost. Hotellfrukost är bland det absolut bästa jag vet, det finns så mycket gott! Jag år mest crossianter med philadelfia och marmelad för sånt äter man inte hemma.
När vi vaknat gick vi till matasalen för att äta frukost. Hotellfrukost är bland det absolut bästa jag vet, det finns så mycket gott! Jag år mest crossianter med philadelfia och marmelad för sånt äter man inte hemma.
Till frukosten läste jag DN. Alltid enbart kultur-delen.
När vi ätit klart gick vi ut lite på stan.
Jag provade lite kläder, den rosa Jackie Kennedy-klänningen blev min.
Här är jag i provrummet, hej hej!
Efter rundan på staden bestämde vi oss för att gå hem till hotellet och dricka kaffe.
Vi satt där i lobbyn och kaffet var väldigt gott och helt plötsligt sa mamma: -Titta vm som är där! Det var Lars Winnerbäck med crew och jag blev alldelles starstrucked. Han skulle spela på kvällen och bodde tydligen på samma hotell som oss. Det var fint.
När kaffet var slut och vi gått upp på rummet var jag så pepp att jag drog fram det lyxigaste ur kylen, nämligen champange och chokladpraliner!
När kaffet var slut och vi gått upp på rummet var jag så pepp att jag drog fram det lyxigaste ur kylen, nämligen champange och chokladpraliner!
När jag mumsat klart var det dax att gå ut och äta middag.
Vi hamnade på ett Steakhouse med väldigt stora öl. Goda också!
Jag åt det godaste köttet jag ätit i hela mitt liv och dog lite. När vi skrapat talltikarna tog vi en promenad hem till hotellet och somnade nästan omedelbums.
Söndag När vi vaknat, legat och dragit oss en stund och efter det ätit frukost läste litegrann ur "Just kids" av Patti Smith. Den är bra den!
Vid 11 skulle vi åka hem! Medans mamma checkade ut passade pappa på att stångas med en tjur.
Söndag När vi vaknat, legat och dragit oss en stund och efter det ätit frukost läste litegrann ur "Just kids" av Patti Smith. Den är bra den!
Vid 11 skulle vi åka hem! Medans mamma checkade ut passade pappa på att stångas med en tjur.
När vi hittat ut ur parkeringshuset åkte vi ut till Sibbarp och IKEA. Jag handlade galgar och doftljus och en kvällstidning för jag tyckte synd om killen som stod utanför varuhuset. Han fick dricks och blev glad.
Sedan körde jag ända hem och så var det med den helgen!
torsdag 22 september 2011
tisdag 20 september 2011
Just nu
I väntan på att få ta klart mitt körkort och att lämna landet så jobbar jag på dagarna och drömmer på kvällarna.
Den prelimenära planen är att åka till Norge på vinst eller förlust den 1:a november, beroende på när jag får köra upp. Jag hoppas allting går som planerat.
Det är spännande och ovisst, men jag tror det blir bra.
tisdag 13 september 2011
Bra helg
I helgen hade jag finbesök!
Mina föredetta sambos kom i bil och hälsade på mig. När jag sprang ärenden i fredags förmiddag i väntan på att det skulle bli kväll var jag väldigt glad och förväntansfull.
Mina föredetta sambos kom i bil och hälsade på mig. När jag sprang ärenden i fredags förmiddag i väntan på att det skulle bli kväll var jag väldigt glad och förväntansfull.
Jag köpte genmanipulerade nejlikor på torget för tre guldpengar.
Sen äntligen kom dem! På kvällen kramades vi och pratade och åt hemmagjord pizza och drack så mycket vin att jag glömde och fota.
På lördagskvällen blev det förfest med grillmiddag och dansband innan vi begav oss till Mingel för att dansa.
Såhär söta var vi!
Vi drack piggelindrinkar som kostar antingen 98 eller 79 kronor beroende på vilken bartender man beställer av. Lite dumt tyckte jag och Maja som givetvis fick betala 98 kronor. Haha! sa Issa som fick sin för 79.
Men lika glada var vi och dansade ända tills den sista nattbussen gick hemåt.
På lördagskvällen blev det förfest med grillmiddag och dansband innan vi begav oss till Mingel för att dansa.
Såhär söta var vi!
Vi drack piggelindrinkar som kostar antingen 98 eller 79 kronor beroende på vilken bartender man beställer av. Lite dumt tyckte jag och Maja som givetvis fick betala 98 kronor. Haha! sa Issa som fick sin för 79.
Men lika glada var vi och dansade ända tills den sista nattbussen gick hemåt.
Dagen efter åt vi kebab till frukost och var inte på toppen direkt.
Issa var pigg!
Issa var pigg!
Man får vara slö ibland konstaterade vi och spenderade dagen i sängen tittandes på film med undantag från när vi slumrade till.
På måndagen var vi lite piggare men då var dem tvugna och åka hem för den ena skulle till arbetsförmedlingen och den andra skulle städa.
Puss! sa jag och började skriva CV:n när dem åkt. Bra helg!
Puss! sa jag och började skriva CV:n när dem åkt. Bra helg!
fredag 9 september 2011
7:an
Om man gick fort och undvek ögonkontakt i korridorerna brukade man klara sig.
Men det var viktigt att man tittade upp ibland för att se hur man skulle sick-sacka mellan gängen vid skåpen, det blir så pinsamt om man råkar gå in i någon som är populär och omtyckt igen.
Gick man fort och undvek ögonkontakt med någon och gick direkt till klassrummet där nästa lektion skulle hållas direkt efter den förra var avslutad brukade man klara sig. Det var lixom ingen som la märke till en då.
Men det var viktigt att man tittade upp ibland för att se hur man skulle sick-sacka mellan gängen vid skåpen, det blir så pinsamt om man råkar gå in i någon som är populär och omtyckt igen.
Gick man fort och undvek ögonkontakt med någon och gick direkt till klassrummet där nästa lektion skulle hållas direkt efter den förra var avslutad brukade man klara sig. Det var lixom ingen som la märke till en då.
torsdag 8 september 2011
söndag 4 september 2011
Första dagen i 7:an
Hela den långa sommaren hade jag gått och varit så nervös att det gjorde ont i hela kroppen. Mest i magen. Jag tänkte på när vi fick reda på dem nya klasserna.
Läraren som var en vikarie för att vår riktiga klassföreståndare hade fött Leukemi var inte så bra, hon hade trollhår, var kristen och hade svårt att hålla reda på klassen. Ibland tyckte jag lite synd om henne, jag tor inte hon trivdes med oss. Det gjorde ju inte jag heller. Jag tror att jag kände lite samhörighet med henne.
Hon hade köpt päronsplitt och gått med oss till församlingshemmet och sa att vi skulle fira att vi skulle börja högstadiet.
Vi satt runt runda bord och vi fick ett varsitt vitt kuvert med vårt namn skrivet med bläck på ett sådant som man slickar igen. I kuverten låg klasslistan.
Ingen fick öppna kuverten förns alla var utdelade, när dem var utdelade öppnade alla på 3.
Jag blev inte så nöjd.
Jag hade hamnat tillsammans med bara en annan tjej från den nuvarande klassen.
Jag tittade på henne för att se hennes reaktion och såg att hon grät.
Alla de andra tjejerna i klassen som var lika populär som henne kramades och ville trösta.
Jag hade aldrig känt mig så förudmjukad som jag jorde då.
Detta förföljde mig resten av sommaren. Mamma tvingade rektorn att placera mig i en annan klass. Som om det skulle göra någon skillnad.
Första dagen på högstadiet hade jag en långärmad brun tröja och en ny gul Puma-väska med blå remmar på som vi hade varit i Karlskrona och köpt till mig. Jag tjatade mig till Puma-väskan för jag hade sett att andra hade likadana.
Jag såg dem andra som jag skulle börja i samma klass som på skolgården så jag tog allt mod jag hade och gick dit.
Jag fick inte riktigt vara med, men jag låtsades inte om att jag var utanför utan försökte istället skratta med dem och lyssnade på vad dem sa och när dem förflyttade sig gick jag efter.
Jag lyckades med denna strategi ända tills första lektionen.
Det var SO i klassrummet längst bort i översta korridoren.
När klassen stod utanför dörren och väntade på att läraren skulle komma räknade jag fort ut att vi var ojämnt antal elever.
När vi kom in hade alla redan bestämt vilka dem skulle sitta med. Det var bänkar man satt två och två i, jag fick sitta själv längt fram till höger. Närmast dörren.
Vi fick en geografi-uppgift.
Läraren delade ut atlasar och papper. Jag var inte så bra på geografi när jag var 12.
Läraren sa att man fick jobba ihop parvis med den man satt med ooch hjälpas åt.
Jag hade ingen att ta hjälp av så jag tänkte en lång stund på om jag skulle våga vända mig om och ta hjälp av dem i bänken bakom. Jag vågade.
Då kom läraren och vände på min stol och sa att jag skulle jobba själv. Så förudmjukad hade jag inte kännt mig sedan vi fick reda på dem nya klasserna i början av sommaren.
Jag ville inget hellre än att gå hem.
Läraren som var en vikarie för att vår riktiga klassföreståndare hade fött Leukemi var inte så bra, hon hade trollhår, var kristen och hade svårt att hålla reda på klassen. Ibland tyckte jag lite synd om henne, jag tor inte hon trivdes med oss. Det gjorde ju inte jag heller. Jag tror att jag kände lite samhörighet med henne.
Hon hade köpt päronsplitt och gått med oss till församlingshemmet och sa att vi skulle fira att vi skulle börja högstadiet.
Vi satt runt runda bord och vi fick ett varsitt vitt kuvert med vårt namn skrivet med bläck på ett sådant som man slickar igen. I kuverten låg klasslistan.
Ingen fick öppna kuverten förns alla var utdelade, när dem var utdelade öppnade alla på 3.
Jag blev inte så nöjd.
Jag hade hamnat tillsammans med bara en annan tjej från den nuvarande klassen.
Jag tittade på henne för att se hennes reaktion och såg att hon grät.
Alla de andra tjejerna i klassen som var lika populär som henne kramades och ville trösta.
Jag hade aldrig känt mig så förudmjukad som jag jorde då.
Detta förföljde mig resten av sommaren. Mamma tvingade rektorn att placera mig i en annan klass. Som om det skulle göra någon skillnad.
Första dagen på högstadiet hade jag en långärmad brun tröja och en ny gul Puma-väska med blå remmar på som vi hade varit i Karlskrona och köpt till mig. Jag tjatade mig till Puma-väskan för jag hade sett att andra hade likadana.
Jag såg dem andra som jag skulle börja i samma klass som på skolgården så jag tog allt mod jag hade och gick dit.
Jag fick inte riktigt vara med, men jag låtsades inte om att jag var utanför utan försökte istället skratta med dem och lyssnade på vad dem sa och när dem förflyttade sig gick jag efter.
Jag lyckades med denna strategi ända tills första lektionen.
Det var SO i klassrummet längst bort i översta korridoren.
När klassen stod utanför dörren och väntade på att läraren skulle komma räknade jag fort ut att vi var ojämnt antal elever.
När vi kom in hade alla redan bestämt vilka dem skulle sitta med. Det var bänkar man satt två och två i, jag fick sitta själv längt fram till höger. Närmast dörren.
Vi fick en geografi-uppgift.
Läraren delade ut atlasar och papper. Jag var inte så bra på geografi när jag var 12.
Läraren sa att man fick jobba ihop parvis med den man satt med ooch hjälpas åt.
Jag hade ingen att ta hjälp av så jag tänkte en lång stund på om jag skulle våga vända mig om och ta hjälp av dem i bänken bakom. Jag vågade.
Då kom läraren och vände på min stol och sa att jag skulle jobba själv. Så förudmjukad hade jag inte kännt mig sedan vi fick reda på dem nya klasserna i början av sommaren.
Jag ville inget hellre än att gå hem.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)