God Morgon, NAAT

Efter att ha blivit väckt i flertalet omgångar inatt är jag inte på topp.
Plötsligt vid kvart i 1 är det en främmande människa i mitt rum som rycker i dörren och svär för att han inte kan öppna den. Sjuk situation men detta fenomen förekommer ofta.
Efter detta vaknar jag livrädd för Axel drar av mig täcket helt plötsligt. Så rädd blev jag för när vi somnade låg han på soffan, nu hade han ont i ryggen och ville sova skavfötters.
Sådant händer också ganska ofta. Klockan är nu halv fyra och vid 5 somnar jag igen. Vid 6 ringer klockan och det är kolsvart ute. Idag ska jag ha muntligt prov om bilogisk mångfald...

Stort

Idag har jag beställt min studentmössa samt mitt champagne-glas.
Det känns mycket bra.
Ett steg närmare studenten!

Jag är ganska sårbar

Jag är ganska dålig på människor.
Jag har världens sämsta självförtroende som ligger långt bak i hjärnbalken och djupt rotad i ryggmärgen.
Detta på grund utav just människor. På grund av detta har jag väldigt svårt att träffa nya människor, och undviker allt som oftast att vistas i grupper där det befinner sig folk jag inte känner.
Jag undviker alltid ögonkontakt med främmande människor då jag tycker det är obehagligt.
Jag har svårt att lita på folk, låtsas dem bara vara godhjärtade? är det första som dyker upp i mitt huvud.
Detta uppfattas förmodligen som ett ganska stört beteende, men jag räddar bara mig själv medans jag kan.
Sjukt va?
Att känna mig utanför är min största rädsla. Folk som pratar bakom ryggen på mig ligger inte långt efter.
Händer detta knäcker det mig och jag dör lite inombords varje gång.
Om jag blir utsatt för orättvisor likaså. Jag svarar då med aggression och blir upprörd.
Jag har även en tendens att analysera sönder det mesta.
I vardagen försöker jag hela tiden, varje sekund att lura hjärnan runt allt det här. Ibland går det bra, och jag kommer med någorlunda vettiga lösningar för att undvika allt och uppfattas inte som konstig. För skulle jag göra det blir jag osäker för det.
Ibland vill jag ge mig själv en rättvis självbild och låtsas inte om någonting. Det är ju inte precis som om jag går och berättar detta för folk, då skulle jag ju sticka ut ännu mer och vara om än konstigare än vad jag redan visar utåt.
Det förstår jag också att jag gör. Jag har lärt mig leva runt detta och det funkar mycket bra. Det är bara ibland det blir kaos i min hjärna, fast går det så långt då blir det kaos på riktigt.
Nu vet ni sanningen, och det är fritt fram att ändra uppfattning.

Städning

Idag har jag varit trött på ganska mycket. Mest folk.
Så jag dammsög, hängde upp mina klänningar och köpte rosor. Gula rosor. Dem står på mitt sängbord i en gammal ölflaska.
Dem står där för att då är det första jag ser när jag vaknar något fint, och då blir jag glad.
Efter det öppnar jag dörren och tänker fan jag ska aldrig mer städa för nu ser det likadant ut igen som det gjorde igår innan jag städade.
Sedan borstar jag tänderna, sätter på the voice på femman, lyssnar om dem har något vettigt att säga- har dem inte det stänger jag av igen, sminkar mig snabbt, klär på mig, packar min tygpåse, och går hem till Axel.
Då slutar jag genast vara trött i huvudet för städningen för då upptäcker jag att i denna lägenhet ser det ut som man släppt en bomb.

Söndag kväll

I gårkväll var jag hos Axel och spelade Tp.
Barnversionen. Axel vann.
Vi hade det väldigt trevligt.
Efter vi spelat klart trillade vi utanför dörren mitt i natten och gick den långa biten över vägen hem till mig, som tar ungefär 2 och en halv minut.
Jag värmde kanelbullar i mikron som luktar billys piroger (örk) och Axel gjorde pulverkaffe (örk).
Sedan skulle vi bädda till Axel i soffan och då blev det helt plötsligt världens största kaffefläck på min rya-matta.
Fast jag blev inte arg och sa att vi tar det imorgon. Vi skulle titta på film, och det gjorde vi. Enda tills att Axel somnade en kvart in i filmen.
Nu är bullarna slut och rya-mattan hänger på balkongen.

Mat

Innan Axel började äta hämt-pizza alla veckans dagar brukade vi alltid laga mat ihop. Inte för att vi åt samma mat utan för att äta ensam är bland det tråkigaste som finns.
Senast vi gjorde detta analyserade vi detta och kom fram till att det är ganska stor skillnad på vad vi äter. Jag ska nu demonstrera vad vi åt och observera alltså att det är jag som är tjej och Axel kille.

Jag åt:

Kycklingsallad man slänger ihop på 10 minuter. Hacka, rensa och blanda. Som ni ser äter jag alltså direkt ur bunken jag gjort salladen i (varför skapa onödig disk?). Det ser ju inte så aptitligt ut kan tyckas, men det är väldigt gott.
Jag hade ätit upp när Axel en halvtimme efter jag börjat äta lagat klart sin rätt och skulle sätta sig för att äta den.

Axel åt:

Jösses vad aptitligt detta såg ut tänker ni, jag kan meddela att Axel la ner mycket tid på just uppläggnings-momentet.
Detta är alltså qournköttfärssås, något liknande chili con carne, serverat på bröd tillsammans med väl skuren paprika. Det stora salladsbladet som ligger vid sidan om åt han inte upp, detta var enbart för att det skulle se snyggt ut. Lyssna nu, jag äter direkt ur bunken och Axel tillför ingredienser som inte fyller någon funktion och inte ens äts upp-enbart för att det ska se snyggt ut.
Som jag tidigare nämnde, nu för tiden äter vi var och en för sig.