Första dagen i 7:an

Hela den långa sommaren hade jag gått och varit så nervös att det gjorde ont i hela kroppen. Mest i magen. Jag tänkte på när vi fick reda på dem nya klasserna.
Läraren som var en vikarie för att vår riktiga klassföreståndare hade fött Leukemi var inte så bra, hon hade trollhår, var kristen och hade svårt att hålla reda på klassen. Ibland tyckte jag lite synd om henne, jag tor inte hon trivdes med oss. Det gjorde ju inte jag heller. Jag tror att jag kände lite samhörighet med henne.
Hon hade köpt päronsplitt och gått med oss till församlingshemmet och sa att vi skulle fira att vi skulle börja högstadiet.
Vi satt runt runda bord och vi fick ett varsitt vitt kuvert med vårt namn skrivet med bläck på ett sådant som man slickar igen. I kuverten låg klasslistan.
Ingen fick öppna kuverten förns alla var utdelade, när dem var utdelade öppnade alla på 3.
Jag blev inte så nöjd.
Jag hade hamnat tillsammans med bara en annan tjej från den nuvarande klassen.
Jag tittade på henne för att se hennes reaktion och såg att hon grät.
Alla de andra tjejerna i klassen som var lika populär som henne kramades och ville trösta.
Jag hade aldrig känt mig så förudmjukad som jag jorde då.
Detta förföljde mig resten av sommaren. Mamma tvingade rektorn att placera mig i en annan klass. Som om det skulle göra någon skillnad.


Första dagen på högstadiet hade jag en långärmad brun tröja och en ny gul Puma-väska med blå remmar på som vi hade varit i Karlskrona och köpt till mig. Jag tjatade mig till Puma-väskan för jag hade sett att andra hade likadana.
Jag såg dem andra som jag skulle börja i samma klass som på skolgården så jag tog allt mod jag hade och gick dit.
Jag fick inte riktigt vara med, men jag låtsades inte om att jag var utanför utan försökte istället skratta med dem och lyssnade på vad dem sa och när dem förflyttade sig gick jag efter.
Jag lyckades med denna strategi ända tills första lektionen.
Det var SO i klassrummet längst bort i översta korridoren.
När klassen stod utanför dörren och väntade på att läraren skulle komma räknade jag fort ut att vi var ojämnt antal elever.
När vi kom in hade alla redan bestämt vilka dem skulle sitta med. Det var bänkar man satt två och två i, jag fick sitta själv längt fram till höger. Närmast dörren.
Vi fick en geografi-uppgift.
Läraren delade ut atlasar och papper. Jag var inte så bra på geografi när jag var 12.
Läraren sa att man fick jobba ihop parvis med den man satt med ooch hjälpas åt.
Jag hade ingen att ta hjälp av så jag tänkte en lång stund på om jag skulle våga vända mig om och ta hjälp av dem i bänken bakom. Jag vågade.
Då kom läraren och vände på min stol och sa att jag skulle jobba själv. Så förudmjukad hade jag inte kännt mig sedan vi fick reda på dem nya klasserna i början av sommaren.
Jag ville inget hellre än att gå hem.