Tankeverksamhet

Ibland när jag sitter på lektion känns det inte som att jag är riktigt närvarande-fysiskt är jag där men psykiskt är jag någon helt annanstans.
Någonstans där jag hellre vill vara än att sitta i ett stökigt rum med en lärare som dillar om nånting jag inte förstår och med människor runt omkring som verkligen har svårt för att hålla tyst.
Ibland på lektionerna skickar mamma eller pappa sms med pussgubbar i och då blir jag glad och ler lite.
Jag brukar ofta fundera på sådant som är mycket intressantare än det läraren pratar om, typ på hur mitt framtida liv kommer att se ut och vad folk har för uppfattning om mig.
Jag kommer aldrig kunna bli något akademiskt som man behöver hög utbildning och läshuvud till.
Det finns annat man kan bli framgångsrik och glad på.
Jag försöker att inte ha prestationsångest eller känna mig dålig när jag inte förstår, och försöka att inte jämföra mig med andra- men det är väldigt svårt.
Jag lyckas faktiskt nästan aldrig.
Det är konstigt att man gör tvärtemot vad man vet att man borde göra, och man vet att det andra säger är tomma ord som man verkligen inte borde bry sig om.
Men det är svårt. Väldigt svårt.